Bloggen om ingenting

något sjukt har hänt mig. jag trodde inte att det kunde hända igen.
det går inte att beskriva känslan jag haft i magen den senaste tiden. det känns som om man skulle vara kär. fast bättre.
kanske obehagligare. en tryckande känsla mot bröstet och magen, det liksom blixtrar inom mig. och hjärtat gör ont.
toms röst har smygit sig på mig. och det känns som om han sjunger för mig, låtarna är för mig. han existerar för mig.
när jag lyssnar på angels and airwaves känns det som om de är skapade för min skull.
jag är så lycklig för att tom behövde en paus.
frida kommer väl hata mig. men ava är så mycket finare än blink.
jag har kännt så här förut, när jag upptäckte kings of leon. men det här känns mer inom mig.
 det kanske inte är så lik den musik jag lyssnar på nu för tiden. men oj oj, den här musiken skulle ha hjälpt mig så mycket för ett par år sedan. fast då var det linkin park som fixade mig.

det är sjukt vad musik kan göra, hur det kan få en att känna. att det kan påverka än så mycket.
tänk bara på alla dom som tog livet av sig när mj dog. det är helt stört.

musik är det bästa som finns och att upptäcka nytt är underbart.

the war, lifeline, sirens, the gift,




jesus alltså. jag har nog den mest blandade musikstilen någonsin. nu blandar spotify mellan angels, kings, linkin, bob dylan, casch, killers, nin, håkan och kent. sen blir det kanske lite darin;)


nu tänkte jag göra om ett par jeans, och imorgon börjar jag tredje året på gymnasiet. scchizzles!