Bloggen om ingenting

sitter och njuter. jag har satt min live-spelningslista på spotify på blanda. nu går all musik som jag sett live på tomgång.
jag tror fan inte det finns någon bättre känsla i världen än livemusik. speciellt inte när det är musik man verkligen älskar.

bästa jag sett live någonsin i mitt liv är nog, linkin park 07, håkan hellström 09 och sist men troligen störts kings of leon 09.
linkin park var så mäktigt rakt igenom. första riktiga konserten jag ser med ett band jag verkligen älskar, förutom robbie williams, men ah. jag kan sätta på numb och fortfarande få gåshud. hur stört är inte det? det är ju två och ett halv år sedan snart. men fortfarande en utav de bästa kvällarna i mitt liv.
 det går inte riktigt att beskriva känslan. men när mike började spela tonerna av numb på keyborden och HELA JÄVLA GLOBEN flög upp kändes det som om jag skulle svimma. jag började grina och mitt hjärta slog i ultrafart. det blev som ett jävla tryck över min bröstkorg. jag kunde knappt andas. chesters röst var perfekt under den låten. bandet var perfekt.
gud det var så coolt.
när jag såg håkan tidigare i år. kan kanske vara ett utav de bästa live framträdande jag sett. håkan grät på scen. hela publiken grät. jag stod längst fram. din idol tittar på dig. ler ett skevt leende och säger. "jag ser er allihopa. ni tror inte att jag ser er. men det gör jag verkligen! ni är det finaste som finns just nu!" efter det spelar han det finaste låten i världen.
jag hängde mot räcket och stirrade på honom med blöta ögon. jag insåg inte förens då hur unik och vilket jävla geni han var. hur mycket hans musik betydde för mig. jag har sett håkan två gånger. men det här var slå den första med hästlängder.
efter låten, bara dårar rusar in, sätter han sig på scenen och tittar ut på oss. säger att vi inte ska vara ledsna. att vi kommer ses igen. efter en paus. alla gråter ännu mer. han säger att han älskar oss. alla skriker samma sak.
fyfan det var magiskt. det var den absoult sista spelningen på peace and love 2009, och utan tvekan den bästa.
vi var allihopa i chock när vi gick tillbaka till tälten. ingen kunde prata om något annat än håkan.
jag tror fan att han är en utav de mest folkkära artister i svensk historia. det är fan sjukt hur många som älskar honom.
jag blir tagen när jag tänker på det. jag kommer aldrig glömma när han försökte säga något, och så hör man längst bak från publiken. det måste vart över 30 000 som trängdes vid peaces största scen. 30 000. folk ropar håkan, det kommer bakifrån och sveper framåt. tillslut vrålar alla. och håkan tappar bort sig. han ser så söt ut. han ser tagen ut. chockad.
han inser nog just då hur jävla älskad han är.
dagen efter fick han fem + och fem getingar. det gjorde min dag!
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/supersommar2009/article5441411.ab
kings of leon. ojoj. världens bästa band. världens snyggaste människor. världens bästa liveröst. världens bästa låtar.
jag grät när de kom in, när de spelade och när de gick. det gjorde ont när dom lämnade scenen. och jag var paralyzerad i flera timmar efter spelningen. jag kunde inte göra annat än att sätta mig vid vårat tält och så spelade vi kings of leon på vår radio och bara pratade om hur underbara de var. och det stockade sig i halsen på mig.
 det går inte att beskriva med ord hur det kändes när caleb tog fram sin akustiska gitarr och började spela på fans. FYFAN.
jag älskar att han säger att dom är fulla. att dom dricker sprit ur träningsflaskor och älskar att spela för oss. jag skulle nog mörda för att få en enmans spelning med bröderna caleb, nathan , jared och kusinnen matthew. helt ärligt.

linkin park var mäktigast. håkan finast. kings of leon overkligast.
kent var btw magiskt första gången, mando diao var magisk på peace i år. robbie williams var entertainer på hög nivå.

kvar att se innan jag dör; eminem. coldplay. u2. paramore. viktigast






du kommer fan dö när du ser blink frida. det kommer bli sjukt.